Grönt mitt i veckan

bild: Sköna Hem.


Snart har min andra veckan på Dekoratör linjen i Leksand passerat och jag blir bara mer och mer positiv till utbildningen och skolan för varje dag som går.
Jag har redan lärt mig en hel massa nya saker som jag bara längtar efter att få börja använda i praktiken. Vi har börjat läsa färglära och idag hade vi textning för första gången -till min stora förtjusning.
Jag känner att jag verkligen vill ta vara på det här året och försöka lära mig så mycket jag bara kan.  Lärarna är så inspirerande att idéer bara strömmar ur mig och att klassen känns bra, trygg och fullproppade med rara och intressanta människor gör det hela ännu bättre!

Jag hittade den här fantastiskt inspirerande bilden (titta upp) på Sköna Hems hemsida och blev bara helt överlycklig. Det lugna grön-gråa nyanserna mot träet, växterna och rostfärgerna känns såå rätt. Framför allt pirrar det i magen av lampan som ser ut att vara gjord av grenar, den gröna samhetspläden under böckerna och såklart de sjukt snygga eklövsdekorerade taperterna. 

Besök från Frankrike

 

Fotodokumentation från Leksand

Today is my one week anniversary. I have been living in Leksand for a whole week all ready. the time flies. Everything about this place is just so peaceful. I feel that I have the time to think again, think straight. 


I think both me and Hanna are feeling like home in our little red wodden house. Its' location - close to the nature is the best part. When you are in the garden you can see the river and the boats just a cross the backyard and from our kitchen window we see two islandic horses bathing in the august sun. 


Today I spent the day baking bread for our french visitors who'll arrive tomorrow afternoon. I made rye bread with raisins and figs and twisted baguettes with sesam seeds, sun flower seeds and one with melted cheese. Hanna and I also made black currant lemonade the other day. 
Our landlord let us pick as much raspberries as we want from the garden, so sometimes we run out bare foot in the morning grass to pick a cup of berries for our breakfast sour milk. 
 An other splendid part of living up here is sharing it all with Hanna. 


Yesterday I went out for an other bikeride with my camera and some of the photos of todays post were taken on the country side not far away from home. 
The light was so incredibly intense that I couldn't barely have my eyes open. The beauty of the place was absolutsly overwhelming.
It feels so good when you, once in a while, manege to capture one of these moments with your camera. For photographs is such a good way of keeping memories alive. 




I told myself before leaving Paris that what ever happens, I would make the best out of it. It was not easy to leave Paris, believe me, but I guess that I have grown used to the fact that life moves on and that change is a part of life. When I was younger I tried so hard to fight it, I wanted everything to be as they always had been. But then life happened, and so I accepted it. 
Today I look upon "starting over" as a blessing. Time after time I get the opportunity to examine and ask myself - Who am I? What are my dreams? My good and bad sides? How do I want people to see me?
When leaving a place I also leave behind sides of me that I no longer want, and bring those I've won and learned to cherish into the next life. 
You could almost call it a rebirth.  


I love getting older - you get so much wiser, haha

Ett nytt kapitel

Källarstuggu  38
                               hos Hanna & Emma-Klara

       Första sensommarkvällarna i vårt hus på bystugevägen.

I lördags morse åkte vi upp med mitt släptåg sex timmar upp i landet - till Leksand. Pianot var det första jag packade in i släpkärran. Sen olivträdet, de tre fullproppade väskorna med kläder. Självklart fick kopparna sin plats i en flyttlåda, linneservetterna, min älskade kockumskastrull. Ja, i princip allt som jag under mitt liv samlat på mig.
Så kom vi fram. Till den lilla röda stugan längst in på bystugevägen. Brännässlor doftade vid farstukvisten, en liten veranda med en nött trädgårdsmöbel. Dörren, nyckeln, låset och sen hallen.
Så fort jag kom in genom dörren, började det klia i fixarfingrarna. Så vi fick ganska snabbt iordning på våra saker.
Bort med gamla platsmattor, och ljusdödande gardiner och fula träprylar. In med några buketter blommor, egna dukar. Öppna fönsterna, bjuda in sensommaren. Och så kaffe på det, i favoritkoppen.

Hanna fick sovrummet brevid köket, och jag loftet. Jag är ju van vid att bo nära taket. Loftet är avlångt med ett litet fönster längst fram. Dit sköt jag fram och ihop de två sängarna som stod där uppe. Det nya täcket och kudden bäddades in i rena lakan och för att få lite insynsskydd hängde jag upp en spetsgardin och ställde ett lågt, vitt bord vid fotändan. På så sätt skapades en "sovyta" och en "vakenyta". "Vakenytan fick en kuddhörna, ett skåp med pysselsaker, ett nattduksbord med spegel och en stol. Litet men alldeles lagom.

Vardagsrummet går i nock och har ett stort matbord, en soffa som vi försöker gömma med plädar och kuddar, två sovalkover för gäster, en braskamin och en Venylskivspelare som Hanna ställt in.
I rummet finns två fönster som släpper in härligt ljus. Köket har en järnspis, en fin och effektiv lugn, diskbänk och kyl med frysfack. Även där ett litet fönster ut mot en hästhagen.

Första kvällen i stugan hade vi Freija på middag. Hon hade med sig två små underbara plantor i present till oss, och carambars från Frankrike! (Tackar så ödmjukast Freija)
Hanna lagade marokansk kyckling med mandel- och russinbulgur. Såå gott!

 Igår cyklade vi till stan och köpte ett röd-vitprickigt tyg till vår nya köksgardin. Vi svängde även förbi "Lop-nor" på vägen hem. Den Största second-handaffären jag någonsin varit i. Rummen med krims krams tog aldrig slut, men man fick ha laserögon för att hitta dem riktigt fina sakerna.
Där införskaffades iallafall 5 stycken flaskor i olika färger, en husmodentidning från 1925,  en duk som jag sydde ett skärp av (se bild) och en mjölkkanna.
Biblioteket hann vi också med, så nu har jag ett lånekort i Leksand också. Jag lånade böcker om fotografi, 20-talet och en fransk roman. Nu är jag redo hösten och otroligt laddad för skolstarten på måndag.


Just nu sitter jag på den nystädade verandan med en skål Keso naturell med nyplockade hallon, honung och solrosfrön. Bästa tipset.

Jag hoppas ni alla har det underbart. det har jag.
Ajdö då, emmaklara

Höstinspiration

                                                      Höstinspiration.

Jag vet att jag inte borde, inte än. Men jag har höstkänslor i hela kroppen - och det känns underbart. Om två dagar bor jag och Hanna uppe i Leksand, i en röd timmerstuga alldeles vid vattnet. Jag pratade med henne tidigare idag och helt plötsligt kändes flytten för första gången så verklig. Vi pratade om hur vi skulle baka bröd i vår järnspis, gå ner och ta septemberdopp vid vår brygga (!) och plocka svamp. Göra höstiga saker tillsammans.
   Idag kom mamma hem efter en ridsemester på Island, och förutom att hon verkar ha haft bara helt underbart hade hon med sig ett par underbara raggsockar hem till mig. Jag kan riktigt se mig själva gå runt i vår stuga med dem på, och bara mysa. 
Så här kommer lite höstinspiration för de som inte sörjer allt för mycket att sommaren lider mot sitt årliga slut.

Bild nummer 1  kommer från Noa Noas höstkollektion. Jag älskar de sköna läderskorna mot det brandgul-gröna överkastet. Nog för att jag tyvärr tycker att Noa Noa har gått ner sig lite med åren så är det alltid en fröjd att titta på de vackra modefotografierna. Ta en titt på sidan, och glöm inte nya - Noa Noa miniature Baby.

Bild nummer 2  kommer från Green Gates hemsida. Blir man inte bara hur sugen som helst på te och tända ljus? Dessutom tycker jag det var så vackert att sätta blåbärsris i fattigmanssilver vasen. Förövrigt är te som allra godast när man dricker ur en stor och härlig kopp, som den på bilden.

Bild nummer 3 är ett linne från H&M. Jag är inte så mycket för tryck förutom när det handlar om träd! Så fantastiskt snyggt. 

Bild nummer 4  kommer från Oyshos hemsida. Jag vet att jag redan utryckt min förtjusning över detta klädesmärke men jag tänker fortsätta. Jag älskar deras kläder med ovanligt bra passform, de jordnära färgerna och de fina mönsterna, de innovativa och vackra smyckerna, deras välgjorda, feminina underkäder...Den här bilden är från fjolårets höstkollektion men jag tycker att färgerna går igen i år också - Vinrött, brunt, brandgult, mörk blått, mossgrönt & krämvitt. 




Jag hoppas ni alla mår bra, är utvilade efter semester och redo för en härlig kreativ höst!


Kram Emma-Klara
 

Carrotcake cupcakes

                                             Smarriga Morotskaks-cupcakes.
                         i blommiga formar från GreenGate ca. 8st

                         2 ägg (från frigående höns)
                         2 dl socker
                         2 dl vetemjöl
                         1 dl matolja 
                         1,5 dl kokos
                         2 tsk kanel
                         2 tsk kardemumma
                         1 tsk ingefära
                         1 tsk bakpulver
                         1 tsk vaniljsocker
                         2 dl rivna morötter
                         1 krm salt

                                                            Topping:

                        1 paket philadelphiaost
                        1-2 dl florsocker
                        1 halv lime (saft&skal)


Eftersom jag själv i största möjliga mån använder ekologiska livsmedel är det något jag rekommenderar starkt. 
Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt vetemjöl, kokos, bakpulver och vaniljsocker och alla kryddorna. Häll på oljan och de rivna morötterna.
Portionera i söta formar med motiv (frivilligt såklart) och ställ in i ugnen på 175 grader i ca. 20 minuter.
Blanda sedan färskosten tillsammans med florsockret och limen.
Garnera muffinsen när de svalnat.
Perfekt bjudningsnjutning som garanterat blir uppskattade bland både barn och vuxna. lycka till!

Before the eyes of storytelling girls

I'm dedicating today's post to the childhood, accompagné par Anais Mitchel and her beautiful song Before the eyes of storytelling girls. 

In my sunday post I told you that I had been out riding my bicycle through places that belonged to my past. The house I grew up in, The tree that I used to climp up in when I needed to all by myself with my thoughts, The yellow fields beyond the forest where I went flowerpicking and - this magical place (referring to the photos). A place called Saxebäcken, right next to the towns' biggest lake where old oaktrees and soft moss look and feel the same as they did 15 years ago when I was a child.

I felt both nostalgic and peaceful when I went back there the following day with my friend Sofie to do a photoshoot. I wanted to get the feeling of a lost childhood in these photos. 

Can you feel it? 

What is your most precious childhood memory?

        If we count to ten the sky might turn blue.

 

                                                            A place lost in my memory.

                                                              When sun touches ground.



        

                                         Like the seconds passes by, i loose track of time

 

Tender hearts

Shine your Light over your life

Photo: Sofie Johansson

Today I had a lovely day together with my dear childhood friend Amanda. It really felt like the good old days when we started singing gospel-jazz in different harmonies and played loudly on my piano.
Playing music really makes me forget time and space. I just love to close my eyes and let the tunes stream out of my mouth, like nothing else mattered, existed.


Amanda shared some new songs she'd written with me. Music in different styles, clever and gorgeous lyrics, but above all - melodies that really blew me away. amazing. 
She's about to buy recording equipment, to eventually create a myspace, or such. I'll keep you updated on that. 



When talking about music I'd also like to high light Bon Iver's records -  Bon Iver and For Emma, forever ago. Not just because my name is Emma of course, (even though I have to admit that I sometimes wish it all was written for me) 
If you haven't yet listened to it, hurry hurry up. you won't regret it.

            A link directly to love

Ever since I came home from Tjörn two weeks ago, I have practically been sitting by the piano all my waking hours. As I mentioned before I loose track of time. I guess I'm afraid that I'll loose it if I don't keep it up.

Anyway I finished a new song this week. It's about faith, How important it is to trust in yourself and you own talent. You shouldn't compare what you do with others if it brings you down. You are unique, and you should be proud of that.

Shine your light.

The grass isn't greener on the other side

That's an illusion

Your neighbour isn't better than you 

That's you own imagination

If you have a hope

Keep on trusting

If you have a dream

Set it free

Shine you light over your life

A man is an island

That's the expression 

Your boots were made for walking

You are your own inspiration

You are stronger than you think

So don't give up the fight

Your the captain of your ship so

Stir it up

Shine your light over your life.

 

L'objet qui Parle

L'objet qui parle is one of my absolute favourite vintage shops in Paris. It is located on "rue des martyrs" in the 18th arrondissment. Every time I went to babysit Anton, I passed it on my way there. The owner is a warm and cute french vintage lover (obviously) whom I always stopped to chat with. 
I actually liked the shop so much that I asked him if I was allowed to do a photoshoot there, and he accepted. (lucky me) 
This was a while ago but I still wanted to post them for you to see this lovely boutique.

So if you are in Paris pop by "objet qui parle"!

Bises,
Ek

Tankar

I feel that I have so much to learn about blogging but in the same time I feel more inspired than ever. I want to learn everything, about photography, about writing, about visuel art, and waiting has never been my strong force. haha.

Anyways, yesterday me and my girls had a great night out. It started of at the restaurant "Joe Farrels" on the avenue in Gothenburg and after that we went to Linné for some hang out. I'm so greatful for spending this much time with them before I leave. 

Today I've been spendning the day thinking about Paris and my dear little Anton. The cute little monsier on the picture. 

During one and a half year we played and spent time together every tuesday and thursday and I really miss him. He was like a little brother to me, sometimes when we were playing in the parc people even thought I was his mother. Bref back to today. I took my bicycle and I went for a long bike ride. I ended up by a lake where I just sat under a large tree thinking about people I miss and all my Swedish friends whom I'm so happy to see again. It was a very peaceful moment. and I watched the sun go down in the water before I rode back home.

When I got home my father had found like 3 kilos of yellow chanterelles in the forest when he was out walking with Sally, so we had the most delicious muchroom sandwiches for diner. And I also applied to my first photo competition for Divas and Dreams - a great Danish Photographer and a person I really admire. Take a look at her work.

Last but not least I also want to send some thoughts to Africa. I wish I could have done more, but I've donated some money. If you want to help families get through this hard time please do donate at  läkare utan gränser. 

God bless,

Ek

pjamasdag och hattkonst

                                                              

Imorse slog jag upp ögonen och tittade rakt ut genom mitt sovrumsfönster. Det kändes tidigt, fuktigt, mörkt och regnigt. Om vädret hade jag helt rätt, men tidigt var det ju inte! Klockan var ett på eftermiddagen. Det får allt bli slut på mitt nattsudderi för det känns så onödigt att sova bort en halv dag.
Jag gick iallafall upp och satte på varm mjölk med honung till min lillebror som vaknat ännu sämre den här morgonen - med halsfluss. 
 Hela dagen gick jag runt i bara en blåvitrandig bomullströja och packade ihop mitt ihopsparade liv i stora flyttlådor. Ett 50-tal koppar, i blommigt och grönprickigt lades varsamt invirade i tidningspapper ner i kartonger, mina favoritlakan och alla kokböckerna.
När jag gick där och skrotade hittade jag en gammal grönblommig hattask som jag proppat med gamla skatter. Där i fann jag ett papperskuvert med texten "Dixi, nylonstrumpor för alla tillfällen" vilken var fylld med matrial för hatttillverkligen.

Jag hade nämnligen en underbar släktning vid namn Marianne Englund som under stor del av sitt liv arbetade som just modist. En sådan underbar, nästan bortglömd konst.
Det kändes så fint att hålla i fjädrarna, prova att sätta tygblommorna i håret och framförallt att få en inblick i ett sådant vackert yrke, som jag sorgligt nog aldrig fick tillfälle att prata med henne om när hon fortfarande var i livet. Det är något jag grämer mig för idag. Men jag bestämde mig i samma sekund för att jag en dag ska göra min egen hatt till minne av henne. Jag sitter ju faktiskt och håller i min hand de byggstenar hon en gång börjat sätta ihop. 

Att fortsätta det jobb som någon annan startat men inte kunnat slutföra, är inte det en vacker tanke?

Det kära 50-talet

Jag jag har bestämt mig för att skriva mera på den här bloggen. Hittills har jag tänkt att mina kort talar för sig själva men nog är det trevligare när man kommer in på en blog och får läsa något personligt samtidigt som man tittar på inspirerande fotografier. 

Jag har precis kommit hem ifrån en månad ute på Tjörn och jag måste erskänna att jag haft den mest avkopplande sommaren på flera år. Semesterns största projekt har varit att måla furuväggarna i sovrummet vita. Resultat blev kalas även om det krävdes fler strykningar än jag hade räknat med, jag gick med vitfärg på fötter och i håret i flera dagar efteråt. När äntligen sista strykningen var lagd var det dags för hödpunken; nämnligen inredningen. Jag åkte då runt på öns många loppisar för att samla på mig matrial. Hem kom jag med en liten 50-tals byrå som  även den blev vitmålad, gamla ramar i olika färger och former för ett väggstileben, en grön glasvas, och tillsist två ljusstakar i mässing. Allt för en 100-lapp!
Förutom målarprojektet har det såklart blivit mycket grillande, absolut godast var ju helt klart grillad kummel med lime - och romsås! Sommarens mest uppskattade bakverk blev min improviserade Lemoncurd och marängpaj. Båt och wakesurf, solnedgång och nattdopp är andra fina minnen från den här sommaren.

Men nu har jag ju som sagt kommit tillbaka till Alingsås,  och det firades med en 50-tals fotografering tillsammans med Sofie i vårat orangeri. Julia och Josefine blev fixade från topp till tå - hår, smink och kläder. Och vi byggde upp en hel dekor ute i växthuset. Jag var så pirrig och inspirerad att jag knappt kunde sova en blund natten innan. Läppstift och prickiga sjalar, polkakladdkaka och kafferep. Här delar jag med mig av bilder från den här fantastiska dag.