Imorse slog jag upp ögonen och tittade rakt ut genom mitt sovrumsfönster. Det kändes tidigt, fuktigt, mörkt och regnigt. Om vädret hade jag helt rätt, men tidigt var det ju inte! Klockan var ett på eftermiddagen. Det får allt bli slut på mitt nattsudderi för det känns så onödigt att sova bort en halv dag.Jag gick iallafall upp och satte på varm mjölk med honung till min lillebror som vaknat ännu sämre den här morgonen - med halsfluss.
Hela dagen gick jag runt i bara en blåvitrandig bomullströja och packade ihop mitt ihopsparade liv i stora flyttlådor. Ett 50-tal koppar, i blommigt och grönprickigt lades varsamt invirade i tidningspapper ner i kartonger, mina favoritlakan och alla kokböckerna.
När jag gick där och skrotade hittade jag en gammal grönblommig hattask som jag proppat med gamla skatter. Där i fann jag ett papperskuvert med texten "Dixi, nylonstrumpor för alla tillfällen" vilken var fylld med matrial för hatttillverkligen.
Jag hade nämnligen en underbar släktning vid namn Marianne Englund som under stor del av sitt liv arbetade som just modist. En sådan underbar, nästan bortglömd konst.
Det kändes så fint att hålla i fjädrarna, prova att sätta tygblommorna i håret och framförallt att få en inblick i ett sådant vackert yrke, som jag sorgligt nog aldrig fick tillfälle att prata med henne om när hon fortfarande var i livet. Det är något jag grämer mig för idag. Men jag bestämde mig i samma sekund för att jag en dag ska göra min egen hatt till minne av henne. Jag sitter ju faktiskt och håller i min hand de byggstenar hon en gång börjat sätta ihop.
Att fortsätta det jobb som någon annan startat men inte kunnat slutföra, är inte det en vacker tanke?
Coco Emma-Klara! Vad fina bilder du tar och vilken fin blogg du har!
SvaraRaderaDet vore jättespännande och se bilder från hur rummet blev efter din renovering! Det låter väldigt fint.
Jag packar också ner mitt liv i flyttkartonger. Lustigt, är det inte? Att se sitt liv på det sättet - ihopfällbart. När är det du flyttar? Jag kommer sakna dig. Även om det känns konstigt att skriva så eftersom vi inte har känt varandra så länge. Det var väldigt fina målardagar vi fick till där på Tjörn. Det kändes lite som om vi hade känt varandra hela livet. Jag kommer minnas de dagarna i vinter. Hur vi cyklade runt till loppisar och fyndade.
Hoppas vi ses snart igen! Kanske vill du bli min brevvän? Kramkram
Hej Hildis! Ursäkta att jag var så off på Facebook, jag blir så stressad av den chatten.
SvaraRaderaTack så mycket för de fina orden om bilderna och bloggen. Jag känner mig riktigt inspirerad just nu.
Jag tog några kort på rummet, får se när jag hinner lägga upp dem:)
Det känns jättekonstigt att packa ner, välja bort saker som inte längre känns aktuella. Hitta saker man glömt bort - jag hittade flera brev jag skrivit till mig själv genom åren. haha. jätterolig läsning kan jag säga.
Det var otroligt mysigt på tjörn och håller helt och hållet med om att det kändes som vi känt varandra länge. Jag hoppas vi ses igen!
Jag har alltid velat ha en brevvän :) Kan skicka min adress när jag har flyttat dit. kan den inte ännu.
Många kramar
ek